Tag Archives: Ädelstenar

Granat

Granatens användning som ädelsten daterar sig troligen till bronsåldern, och har länge varit en klassisk juvel med ryktbarhet i stora delar av världen. Även Europa har funnits med på kartan då en av granatens klassiska fyndorter är Tjeckien, där man åtminstone sedan 1500-talet har haft en tradition av granatsmycken.

Det råder en viss osäkerhet kring namnets ursprung, men ordet granat tros härröra från latinets granatus, vilket betyder ungefär korn. Eller så kan det ha kommit från det mellanengelska ordet gernet, som skulle ha gett upphov till det engelska namnet för granat, garnet.

Granat brukar sägas vara en sten med starka metafysiska egenskaper, främjare av livskraft och hälsa. Den sägs också gynna kärlekslivet. Under lång tid infattade krigare granater i sköldar och svärd eftersom de sades skydda i strid samt bringa krigarna mod och förstärka deras överlevnadsinstinkt.

De granater som man oftast talar om, de som genom historien har blivit kända bland såväl kungligheter som allmänheten, är de rödaktiga granaterna. Det är också just de många syftar när de talar om granater.

Detta är emellertid inte helt sant.

Granat är egentligen ett samlingsnamn för ett antal stensorter, samt inte minst ett stort antal blandningar mellan dessa, som inte alls behöver ha de klassiska ”granatröda” färgen.

Många av de granater som förekommer i handeln är egentligen korsningar mellan två eller flera granatsorter.

Gemensamt för granaterna är dock en god hållbarhet, med motståndskraftig hårdhet och utan anmärkningsvärd sprödhet eller spaltbarhet. Ytterligare ett gemensamt drag är att granater mycket sällan behandlas.

En av de mest berömda granaterna, bortsett från de röda almanditerna och pyroperna är demantoiden. Demantoiden är ofta svagt gulaktigt grön eller ljusgrön, men fina stenar har en intensivt smaragdgrön färg och kan vara mycket dyra. Det är också en av få ädelstenar som konkurrerar med diamant och zirkon när det gäller hög ljusbrytningsförmåga, vilket på välslipade stenar lägger en gnistrande lyster till den gröna färgen. Inte speciellt förvånande kallas demantoiden ibland granaternas konung, för har man en gång sett ett fint exemplar är det svårt att glömma.

De ryska demantoid fyndigheterna är till stor del uttömda, men mer och mer material från Namibia tar sig ut på marknaden i nuläget. Dessa stenar är vackra, men ytterst få – om ens några – har samma smaragdgröna färg som de finaste ryska. Även högkvalitativa stenar från Namibia är dock bland de dyraste granaterna.

Spessartingranat

Från Namibia kommer också de finaste spessartinerna. Spessartin kan bli närmast lysande orange, och även om de ofta har mycket inneslutningar kan de i sällsynta fall förekomma som rena exemplar på flera tiotal carat. Även fina exemplar av spessartin är värdefulla ädelstenar.

Granatgruppens ädelstenar har alltid haft en tendens att överraska ädelstensvärlden. Efter fynd av gröna tsavoriter i Kenya, intensivt rosa umbaliter från Umbadalen i Tanzania, beigerosa så kallade ”imperial” bland annat från Madagaskar, ljusgröna ”mintgranater” från Merelani i Tanzania (en fyndort som annars mest är berömd för tanzanit) och Mali, och inte minst granater med en slående färgskiftning från Kenya och Tanzania, återstod egentligen bara en sak. Blå granater.

Och under 90-talets sista år hände det som få trott skulle vara möjligt. En liten fyndighet i en region vid namn Bekily på Madagaskar uppvisade gröna, gula och… blå granater. Dessutom med en vacker färgskiftning från blått till violett. Vad som från början var de där mörkröda, inte speciellt dyra, ädelstenarna upphör aldrig att fascinera.

Ametist

Ametistens historia går tillbaka till såväl det gamla Egypten som till antika Grekland och Romarriket. I Grekland användes ametisten ofta till föremål som hade med vin eller berusning att göra. Detta eftersom man trodde att en person kunde undvika att bli onykter genom att dricka ur en vinbägare tillverkad av ametist. I Grekland har även flera myter om ametistens uppkomst sitt ursprung, alla innehållande poängen att en vacker kvinna vid namn Amethystos förvandlas till kristall. Av guden Dionysos vin färgas sedan kristallen lila, och ametist har skapats.

Ordet ametist kommer från en sammansättning av de grekiska orden a, som är en negation, och methustos, med betydelsen förgiftad. Med andra ord – ”mot förgiftning”.

Utöver att motverka berusning så användes ametist i amuletter av Europas medeltida krigare för att skydda dem i strid.

Skillnaden mellan en ametist av låg kvalitet och en av hög kvalitet är enorm, såväl i utseende som i pris. Djupt purpurlila ametister med bra klarhet är inte vanliga ens i mindre storlekar, och i lite större storlekar kan priserna bli mycket höga.

Den idealiska kvaliteten på ametister brukar benämnas ”Deep Siberian”, vilket syftar på en färg som domineras av intensivt lila, har influenser av blått men som även gnistrar i rött. Stenar med denna färg och fin klarhet har hittats mestadels i Sibirien, därav benämningen, och är mycket kostsamma även i mindre storlekar.

Droppslipad ametist med fadeninfattade briljanter unikat

Ju intensivare och djupare färgen på en ametist blir, desto svårare är det att hitta en sten utan orenheter. Därför är ametister av riktigt fin färgkvalitet sällan så stora som de ljusare.

Fyndorter för ametist är bland annat Brasilien, en välkänd traditionell fyndort; Uruguay, vars ametister ofta äger en vacker kvalitet med djup färg; Bolivia, som i nuläget producerar många ljusa och stora stenar; Sibirien, vars gruvor nu i princip är uttömda; samt Madagaskar.

Det finns emellertid en komplicerande omständighet när man talar om ametist.

Sedan ett antal år har konstgjorda ametister, så kallad ”Hydrothermal Quartz” tillverkats storskaligt bland annat i fabriker i Ryssland. Eftersom de konstgjorda kristallerna blir mycket stora väger de slipade stenarna med få undantag över 10 carat. De har en djupt lila färg och i regel perfekt klarhet även i 10 gångers förstoring. De inneslutningar som finns i de syntetiska ametisterna liknar ofta mikroskopiska brödsmulor, varför de benämns ”bread crumb-inclusions”.

På grund av det faktum att det faktiskt finns naturliga ametister med lika fin kvalitet som de konstgjorda kan dessa syntetiska stenar säljas som naturliga.

Över 90 % av alla djupt lila ametister med perfekt klarhet och vikt över 10 carat på auktionssajter såsom Ebay är syntetiska. Med få undantag säljs de som naturliga.

För att med total säkerhet fastställa ifall en ametist är naturlig eller syntetisk krävs avancerade tester vars kostnad ofta övergår ädelstenens värde. Eftersom syntetisk ametist, precis som alla syntetiska ädelstenar, har exakt samma kemiska sammansättning som sin naturliga motsvarighet kan de inte heller skiljas från varandra med grundläggande gemologiska instrument.

En gemolog som studerat syntetiska ametister kan trots det ofta skilja dem åt tack vare den syntetiska ametistens karakteristiska orenheter, som kan ses med stark förstoring.

Sunt förnuft från köparens sida räcker också långt. Det lättaste sättet att upptäcka imitationerna är just priset, som ofta ligger långt under vad en naturlig ametist i lika hög kvalitet skulle kosta.

Diamant

Diamant har på många sätt en särställning i ädelstensvärlden. Det är utan tvekan den mest välkända ädelstenen, mycket tack vare sina egenskaper men delvis också tack vare massiv marknadsföring.

Några av de egenskaper som gör diamant till en speciell ädelsten är dess exceptionella hårdhet, samt ett mycket högt brytningsindex och hög dispersion. Och att diamant helt enkelt består av rent kol.

Det höga brytningsindexet är vad som ger diamanter deras gnistrande lyster. Dispersionen å sin sida får det vita ljuset att brytas upp i regnbågens alla färger då det färdas genom diamanten, och ger diamanten det man kallar eld.

Ordet diamant härstammar från det grekiska ordet adamas, vilket grovt översatt betyder oövervinnelig.

Alltsedan människan, möjligtvis i Indien redan för 4000-6000 år sedan, upptäckte diamanten har den ansetts vara i besittning av egenskaper utöver det vanliga. Diamant brukar kopplas till solen och sägs bringa långt liv särskilt till relationer. Det är en sten som står för klarhet och balans, och ger sin bärare hopp.

Diamanter graderas enligt fyra C:n. De står för Cut (slipning), Colour (färg), Clarity (klarhet) och Carat (vikt, med andra ord antalet carat)

Enstensring och anpassad alliansring med diamanter

Det finns precisa skalor både för klarhet och färg. Diamantgraderare använder sig av lupp samt så kallade masterstenar, med vilka man kan jämföra den aktuella diamantens färgnyans, för att göra en bedömning av färgen. För att göra en bedömning av slipningens proportioner finns särskilda instrument, men för att gradera klarheten hos en diamant krävs lupp, gedigen kunskap och erfarenhet.

Något som inte heller är simpelt är undersökningen av en diamants äkthet. Nuförtiden finns en stor mängd imitationer som mer eller mindre liknar sin naturliga motsvarighet. Ännu en svårighet är att upptäcka ifall en diamant har blivit utsatt för någon behandling i syfte att förbättra stenens egenskaper, såsom klarhet.

Några exempel är laserbehandling, som används för att eliminera orenheter i stenen. Man använder också substanser såsom blyhaltigt glas för att fylla sprickor. Då substansen och själva diamanten har liknande optiska egenskaper kan detta vara svårt att upptäcka.

Det är också möjligt att förändra färgen hos en diamant, antingen i syfte att göra en vit eller tonad diamant vitare, eller ge en diamant färg.

Faktum är att diamanter inte är speciellt sällsynta ädelstenar.

Någonstans kring 130 miljoner carat bryts varje år, vilket motsvarar 26 000 kilogram. Den massiva efterfrågan håller icke desto mindre priserna uppe.

Den stenhårda fokuseringen på diamanters vithet har lämnat de så kallade fancydiamanterna relativt okända. För diamanter behöver inte vara vita. Diamanter kan förekomma naturligt i många färger, gult såväl som rosa, blått, brunt, grönt och rött. Det är dessa som benämns fancydiamanter.

Vissa av dem, till exempel bruna eller ljusare gula, är oftast billigare än vita då efterfrågan inte är lika stor. Men många färger kan också betinga betydligt högre priser än motsvarande vita, till exempel är naturligt färgade intensivt rosa eller blå diamanter i fin kvalitet mycket dyra, och naturligt röda diamanter är något av det absolut värdefullaste som hittats på vår planet.

Pärlor!

Pearls for girls
Jackie Kennedy bar mer än gärna pärlor vilket blev en del av hennes än idag hyllade stil.

En pärla ska vara rund i formen och vit men förekommer även i andra färger så som gula, gyllene, rosa, blåa och svarta och nästan alla skalor däremellan.

Pärlans färg syftar på färgen på pärlans kropp och de rosa/blåtonade anses vara finare vilket innebär att de också är dyrare. Priset stiger också beroende på hur tjockt skalet är men även storleken som kan vara mycket varierande (allt från ett knappnålshuvud upp till ett duvägg) påverkar priset.

Pärlor har en låg hårdhet (mohs 3-4) men är däremot sega och mycket svåra att krossa, de vägs i grain (0,05g = 1/4 carat).

Äkta pärlor

Det finns äkta orientaliska pärlor som skapas i havsvatten och dessa fångas på pärlbanker i Persiska viken, Mannarsundet utanför Indien och Sri Lanka och utanför Burma. Det finns även äkta sötvattenpärlor som fångas i USA, Skottland, Österrike

och Skandinavien.

Pärlörhängen med briljantslipade diamanter.

Havsvatten pärlor har vanligtvis bättre lyster och hållbarhet mot slitage än sötvattenpärlor.

Äkta pärlor av god kvalitet är överlag oerhört sällsynta och av 50-60 musslor så innehåller bara en mussla en pärla vars kvalité inte alltid är bra.

De äkta pärlorna skapas av en slump!

Pärlor är uppbyggda av pärlemor och skapas av musslor, dessa består av ett hårt skal, ett inre skal med ett fint skimmer, en mantelvävnad och en mjukdel. Musslan öppnar sig för att ta in syre eller äta plankton och får in ett sandkorn eller dylikt mellan skal/mantel, i mantelvävnaden finns pärlsubstansen.

Manteln som även kallas pärlemor retas och börjar kapsla in kornet så att det sakta men säkert bildas en pärla.

Odlade pärlor
Örhängen i vitguld med 8 st briljantslipade diamanter (0.43 ct, tw, vs) samt Tanga Zirkoner (3,66 ct) från Tanzania. Modellen är gjord så att den går hänga på olika former av örhängen som t.ex här ett par odlade pärlor.

Kineserna började redan på 1200-talet att odla, inte pärlor, men Buddafigurer i musslor.

Carl von Linné experimenterade på 1700-talet med odling av pärlor i sötvattensmusslor och blev den första som åstadkom en rund pärla. Han försökte få patent på detta, men metoden var komplicerade och det hela dog ut.

Idag så är de flesta pärlor på marknaden odlade och kommer från japan där pärlodling i större skala startade på 1920-talet. Den metod som används, härrör från japanerna Mise och Nishigawa som 1907 lyckades odla runda pärlor.

När en pärla odlas fram så placerar man ett främmande föremål i en levande mussla samt en bit av en annan mussla innan man lägger tillbaka den i vattnet. På samma sätt som den pärla som skapats helt på egen hand av naturen så kommer nu skikt av pärlemor tillverkas kring det främmande föremålet och en vacker pärla bildas, denna procedur tar mellan två till tre år.

Odlade pärlor delas in i tre grupper, Akoyapärlan som odlas i Akoyamusslan, pärlor odlade i söderhavet och pärlor odlade i sötvatten.

 

Äkta eller oäkta?

Det finns en mängd olika typer av oäkta pärlor men de vanligaste är den s.k. Majoricapärlan från Mallorca, en glaskula som doppats ner i pärlessenslösning.

En annan oäkta pärla är snäckskalspärlan vars överdrag består av en kemisk lösning.

En äkta pärla är sval och känns sträv om du gnuggar den försiktigt mot en tand. Oäkta pärlor upplevs som oljiga istället för svala och känns släta mot tanden. En äkta pärla skadas inte om du skrapar ytan med en vass kniv vilket däremot den oäkta pärlan kommer att göra.

Skötsel
Tahitipärlor – fräckt kombinerat med ädelstenar i olika gröna/gröngula nyanser. (safirer, tsavoriter, smaragder).

Pärlor har en mycket lång hållbarhet om de sköts väl, under rätta förutsättningar så kan ett pärlcollie av god kvalitet användas i generationer. Det man ska undvika är att spraya parfym/hårspray direkt på pärlorna samt kraftiga temperaturväxlingar då detta kan skada pärlan.

Viss typ av hjärtmedicin kan påverka pärlor och används dessa så ska

ej pärlorna bäras mot huden.

För att rengöra pärlor så kan man torka av dem med en lätt fuktad linneduk som tar bort hudavlagringar och sminkrester.

Förvaringen bör vara skiljd från andra smycken och ej i bomull som torkar ut pärlorna.

Pärlhalsband skall för bästa hållbarhet träs om varje år eftersom pärlsilket blir smutsigt och skört med tiden.

På arbetsbänken just nu…

Jag har en hel del nya smycken på gång och tänkte här ge er ett smakprov på två ringar som jag fick färdiga idag.

Fler bilder och beskrivning av dessa ringar kommer framöver, har du en fråga som inte kan vänta så skicka iväg ett mail till mig på jenny@fors.org

Hoppas dessa godsaker lyste upp vinterrusket en aning för er där hemma.

Alla hjärtans dag!

Det börjar dra ihop sig inför alla hjärtans dag som äger rum 14/2 2011.

Går ni och funderar över vad som skulle vara den perfekta presenten till er kärlek?

Gå in på min hemsida www.jewellerybyjenny.se och få inspiration eller maila över en förfrågan på er egen idé.

Kanske är det dags att slå på stort och förlova sig just i år, jag tillverkar handsmidda förlovningsringar i vitt, röttguld samt platina med en leveranstid på max en arbetsvecka.

Bästa hälsningar

Guldsmed Jenny Fors Gentele

073-5261631

jenny@fors.org

Från idé till verklighet

Uppläggning av turmaliner
Skiss av turmalinkors

Jag började med att lägga upp turmalinerna som jag redan har för att få en bild av hur det färdiga smycket skulle kunna se ut samt vilken storlek det skulle få. Det visade sig att detta kors skulle bli ca 65 mm långt. Sedan gjorde jag en snabb skiss i blyerts där jag även ritade in de små briljantslipade diamanterna som jag tänk sätta lite utspritt som en snygg kontrast mot de färgade stenarna.

När jag sedan gjorde en skiss i vårt CAD program så kan man verkligen se hur ett slutresultat skulle kunna se ut. Spännande att se en idé växa fram, inte sant?

Återkommer med bilder på ett färdigt kors längre fram. Detta smycke blir ett så kallat unikat (endast ett ex) som förhoppningsvis kommer bäras av en lycklig kund.

Är diamanterna limmade?

Självklart är det inte så som rubriken antyder att diamanter eller andra ädelstenar limmas fast i ringar och andra smycken.

Inom vår bransch finns det ett speciellt yrke som heter juvelfattare, det är denne som sätter dit ädelstenarna. Detta gör juvelfattaren med hjälp av ett antal olika verktyg som han först gör ett läge för stenarna med och sedan trycker över material över stenen som håller denna på plats.

Ring i vitguld med prinsesslipade diamanter infattade i kanal.
Ring i vitguld med prinsesslipade diamanter infattade i kanal.

Det finns ett antal olika typer av infattningar där ett exempel är enstensringar där man har så kallade klor som håller fast stenen.

Man kan även fästa stenarna ner i materialet på ett antal olika sätt som ni kan se nedan.

Caré
Caré
Faden "dubbelspets"
Faden ”dubbelspets”
Våg
Våg
Trekanter
Trekanter
Stjärnstick
Stjärnstick
Stjärncaré
Stjärncaré
Skev caré
Skev caré
Ruter
Ruter
Riven "stjärnhimmel"
Riven ”stjärnhimmel”
Riven
Riven
Riven med droppar
Riven med droppar
Rund avbruten faden med skev caré
Rund avbruten faden med skev caré
Navett
Navett
Mellanrygg S
Mellanrygg S
Faden tät riven
Faden tät riven
Faden rund
Faden rund
Faden rak
Faden rak
Faden enkelspets
Faden enkelspets
Faden doserad på snedden (även utan dos.)
Faden doserad på snedden (även utan dos.)
Faden doserad sned (större)
Faden doserad sned (större)

Vad är en ädelsten?

Ädelsten är en sten av ett speciellt vackert, ofta färgstarkt och genomskinligt mineral. Många ädelstenar har en hårdhet som är något till mycket hårdare än de i naturen mest vanligt förekommande mineralen.

Läran om ädelstenar heter gemmologi men även många guldsmeder och andra i branschen har stor kunskap inom detta ämne.

Vissa ädelstenar är vanliga, medan andra mer sällsynta.

De som är mest uppskattade har starka, rena vackra färger och tack vare sin skönhet används de som smycken och prydnadsföremål. Även andra material som inte är mineraler som tex bärnsten och pärlor som har sitt ursprung från växt och djurriket kallas för ädelstenar.

Slipade ädelstenar som används i smycken kallas för juveler.

Innan andra världskriget så kallades endast de hårdaste stenarna, som diamant, korund (safir, rubin) och grön beryll (smaragd) för ädelstenar; andra kallades för “halvädelstenar,” en sedan länge övergiven term. Kunskapen om ädelstenar har med tiden ökat betydligt bland experter och även bland allmänheten. Detta har gjort att även mindre sällsynta ädelstenar numera uppskattas.

Vissa av dem värderas nu lika högt som ovanstående.