Category Archives: Färgstenar

Granat

Granatens användning som ädelsten daterar sig troligen till bronsåldern, och har länge varit en klassisk juvel med ryktbarhet i stora delar av världen. Även Europa har funnits med på kartan då en av granatens klassiska fyndorter är Tjeckien, där man åtminstone sedan 1500-talet har haft en tradition av granatsmycken.

Det råder en viss osäkerhet kring namnets ursprung, men ordet granat tros härröra från latinets granatus, vilket betyder ungefär korn. Eller så kan det ha kommit från det mellanengelska ordet gernet, som skulle ha gett upphov till det engelska namnet för granat, garnet.

Granat brukar sägas vara en sten med starka metafysiska egenskaper, främjare av livskraft och hälsa. Den sägs också gynna kärlekslivet. Under lång tid infattade krigare granater i sköldar och svärd eftersom de sades skydda i strid samt bringa krigarna mod och förstärka deras överlevnadsinstinkt.

De granater som man oftast talar om, de som genom historien har blivit kända bland såväl kungligheter som allmänheten, är de rödaktiga granaterna. Det är också just de många syftar när de talar om granater.

Detta är emellertid inte helt sant.

Granat är egentligen ett samlingsnamn för ett antal stensorter, samt inte minst ett stort antal blandningar mellan dessa, som inte alls behöver ha de klassiska ”granatröda” färgen.

Många av de granater som förekommer i handeln är egentligen korsningar mellan två eller flera granatsorter.

Gemensamt för granaterna är dock en god hållbarhet, med motståndskraftig hårdhet och utan anmärkningsvärd sprödhet eller spaltbarhet. Ytterligare ett gemensamt drag är att granater mycket sällan behandlas.

En av de mest berömda granaterna, bortsett från de röda almanditerna och pyroperna är demantoiden. Demantoiden är ofta svagt gulaktigt grön eller ljusgrön, men fina stenar har en intensivt smaragdgrön färg och kan vara mycket dyra. Det är också en av få ädelstenar som konkurrerar med diamant och zirkon när det gäller hög ljusbrytningsförmåga, vilket på välslipade stenar lägger en gnistrande lyster till den gröna färgen. Inte speciellt förvånande kallas demantoiden ibland granaternas konung, för har man en gång sett ett fint exemplar är det svårt att glömma.

De ryska demantoid fyndigheterna är till stor del uttömda, men mer och mer material från Namibia tar sig ut på marknaden i nuläget. Dessa stenar är vackra, men ytterst få – om ens några – har samma smaragdgröna färg som de finaste ryska. Även högkvalitativa stenar från Namibia är dock bland de dyraste granaterna.

Spessartingranat

Från Namibia kommer också de finaste spessartinerna. Spessartin kan bli närmast lysande orange, och även om de ofta har mycket inneslutningar kan de i sällsynta fall förekomma som rena exemplar på flera tiotal carat. Även fina exemplar av spessartin är värdefulla ädelstenar.

Granatgruppens ädelstenar har alltid haft en tendens att överraska ädelstensvärlden. Efter fynd av gröna tsavoriter i Kenya, intensivt rosa umbaliter från Umbadalen i Tanzania, beigerosa så kallade ”imperial” bland annat från Madagaskar, ljusgröna ”mintgranater” från Merelani i Tanzania (en fyndort som annars mest är berömd för tanzanit) och Mali, och inte minst granater med en slående färgskiftning från Kenya och Tanzania, återstod egentligen bara en sak. Blå granater.

Och under 90-talets sista år hände det som få trott skulle vara möjligt. En liten fyndighet i en region vid namn Bekily på Madagaskar uppvisade gröna, gula och… blå granater. Dessutom med en vacker färgskiftning från blått till violett. Vad som från början var de där mörkröda, inte speciellt dyra, ädelstenarna upphör aldrig att fascinera.

Ametist

Ametistens historia går tillbaka till såväl det gamla Egypten som till antika Grekland och Romarriket. I Grekland användes ametisten ofta till föremål som hade med vin eller berusning att göra. Detta eftersom man trodde att en person kunde undvika att bli onykter genom att dricka ur en vinbägare tillverkad av ametist. I Grekland har även flera myter om ametistens uppkomst sitt ursprung, alla innehållande poängen att en vacker kvinna vid namn Amethystos förvandlas till kristall. Av guden Dionysos vin färgas sedan kristallen lila, och ametist har skapats.

Ordet ametist kommer från en sammansättning av de grekiska orden a, som är en negation, och methustos, med betydelsen förgiftad. Med andra ord – ”mot förgiftning”.

Utöver att motverka berusning så användes ametist i amuletter av Europas medeltida krigare för att skydda dem i strid.

Skillnaden mellan en ametist av låg kvalitet och en av hög kvalitet är enorm, såväl i utseende som i pris. Djupt purpurlila ametister med bra klarhet är inte vanliga ens i mindre storlekar, och i lite större storlekar kan priserna bli mycket höga.

Den idealiska kvaliteten på ametister brukar benämnas ”Deep Siberian”, vilket syftar på en färg som domineras av intensivt lila, har influenser av blått men som även gnistrar i rött. Stenar med denna färg och fin klarhet har hittats mestadels i Sibirien, därav benämningen, och är mycket kostsamma även i mindre storlekar.

Droppslipad ametist med fadeninfattade briljanter unikat

Ju intensivare och djupare färgen på en ametist blir, desto svårare är det att hitta en sten utan orenheter. Därför är ametister av riktigt fin färgkvalitet sällan så stora som de ljusare.

Fyndorter för ametist är bland annat Brasilien, en välkänd traditionell fyndort; Uruguay, vars ametister ofta äger en vacker kvalitet med djup färg; Bolivia, som i nuläget producerar många ljusa och stora stenar; Sibirien, vars gruvor nu i princip är uttömda; samt Madagaskar.

Det finns emellertid en komplicerande omständighet när man talar om ametist.

Sedan ett antal år har konstgjorda ametister, så kallad ”Hydrothermal Quartz” tillverkats storskaligt bland annat i fabriker i Ryssland. Eftersom de konstgjorda kristallerna blir mycket stora väger de slipade stenarna med få undantag över 10 carat. De har en djupt lila färg och i regel perfekt klarhet även i 10 gångers förstoring. De inneslutningar som finns i de syntetiska ametisterna liknar ofta mikroskopiska brödsmulor, varför de benämns ”bread crumb-inclusions”.

På grund av det faktum att det faktiskt finns naturliga ametister med lika fin kvalitet som de konstgjorda kan dessa syntetiska stenar säljas som naturliga.

Över 90 % av alla djupt lila ametister med perfekt klarhet och vikt över 10 carat på auktionssajter såsom Ebay är syntetiska. Med få undantag säljs de som naturliga.

För att med total säkerhet fastställa ifall en ametist är naturlig eller syntetisk krävs avancerade tester vars kostnad ofta övergår ädelstenens värde. Eftersom syntetisk ametist, precis som alla syntetiska ädelstenar, har exakt samma kemiska sammansättning som sin naturliga motsvarighet kan de inte heller skiljas från varandra med grundläggande gemologiska instrument.

En gemolog som studerat syntetiska ametister kan trots det ofta skilja dem åt tack vare den syntetiska ametistens karakteristiska orenheter, som kan ses med stark förstoring.

Sunt förnuft från köparens sida räcker också långt. Det lättaste sättet att upptäcka imitationerna är just priset, som ofta ligger långt under vad en naturlig ametist i lika hög kvalitet skulle kosta.

Pärlor!

Pearls for girls
Jackie Kennedy bar mer än gärna pärlor vilket blev en del av hennes än idag hyllade stil.

En pärla ska vara rund i formen och vit men förekommer även i andra färger så som gula, gyllene, rosa, blåa och svarta och nästan alla skalor däremellan.

Pärlans färg syftar på färgen på pärlans kropp och de rosa/blåtonade anses vara finare vilket innebär att de också är dyrare. Priset stiger också beroende på hur tjockt skalet är men även storleken som kan vara mycket varierande (allt från ett knappnålshuvud upp till ett duvägg) påverkar priset.

Pärlor har en låg hårdhet (mohs 3-4) men är däremot sega och mycket svåra att krossa, de vägs i grain (0,05g = 1/4 carat).

Äkta pärlor

Det finns äkta orientaliska pärlor som skapas i havsvatten och dessa fångas på pärlbanker i Persiska viken, Mannarsundet utanför Indien och Sri Lanka och utanför Burma. Det finns även äkta sötvattenpärlor som fångas i USA, Skottland, Österrike

och Skandinavien.

Pärlörhängen med briljantslipade diamanter.

Havsvatten pärlor har vanligtvis bättre lyster och hållbarhet mot slitage än sötvattenpärlor.

Äkta pärlor av god kvalitet är överlag oerhört sällsynta och av 50-60 musslor så innehåller bara en mussla en pärla vars kvalité inte alltid är bra.

De äkta pärlorna skapas av en slump!

Pärlor är uppbyggda av pärlemor och skapas av musslor, dessa består av ett hårt skal, ett inre skal med ett fint skimmer, en mantelvävnad och en mjukdel. Musslan öppnar sig för att ta in syre eller äta plankton och får in ett sandkorn eller dylikt mellan skal/mantel, i mantelvävnaden finns pärlsubstansen.

Manteln som även kallas pärlemor retas och börjar kapsla in kornet så att det sakta men säkert bildas en pärla.

Odlade pärlor
Örhängen i vitguld med 8 st briljantslipade diamanter (0.43 ct, tw, vs) samt Tanga Zirkoner (3,66 ct) från Tanzania. Modellen är gjord så att den går hänga på olika former av örhängen som t.ex här ett par odlade pärlor.

Kineserna började redan på 1200-talet att odla, inte pärlor, men Buddafigurer i musslor.

Carl von Linné experimenterade på 1700-talet med odling av pärlor i sötvattensmusslor och blev den första som åstadkom en rund pärla. Han försökte få patent på detta, men metoden var komplicerade och det hela dog ut.

Idag så är de flesta pärlor på marknaden odlade och kommer från japan där pärlodling i större skala startade på 1920-talet. Den metod som används, härrör från japanerna Mise och Nishigawa som 1907 lyckades odla runda pärlor.

När en pärla odlas fram så placerar man ett främmande föremål i en levande mussla samt en bit av en annan mussla innan man lägger tillbaka den i vattnet. På samma sätt som den pärla som skapats helt på egen hand av naturen så kommer nu skikt av pärlemor tillverkas kring det främmande föremålet och en vacker pärla bildas, denna procedur tar mellan två till tre år.

Odlade pärlor delas in i tre grupper, Akoyapärlan som odlas i Akoyamusslan, pärlor odlade i söderhavet och pärlor odlade i sötvatten.

 

Äkta eller oäkta?

Det finns en mängd olika typer av oäkta pärlor men de vanligaste är den s.k. Majoricapärlan från Mallorca, en glaskula som doppats ner i pärlessenslösning.

En annan oäkta pärla är snäckskalspärlan vars överdrag består av en kemisk lösning.

En äkta pärla är sval och känns sträv om du gnuggar den försiktigt mot en tand. Oäkta pärlor upplevs som oljiga istället för svala och känns släta mot tanden. En äkta pärla skadas inte om du skrapar ytan med en vass kniv vilket däremot den oäkta pärlan kommer att göra.

Skötsel
Tahitipärlor – fräckt kombinerat med ädelstenar i olika gröna/gröngula nyanser. (safirer, tsavoriter, smaragder).

Pärlor har en mycket lång hållbarhet om de sköts väl, under rätta förutsättningar så kan ett pärlcollie av god kvalitet användas i generationer. Det man ska undvika är att spraya parfym/hårspray direkt på pärlorna samt kraftiga temperaturväxlingar då detta kan skada pärlan.

Viss typ av hjärtmedicin kan påverka pärlor och används dessa så ska

ej pärlorna bäras mot huden.

För att rengöra pärlor så kan man torka av dem med en lätt fuktad linneduk som tar bort hudavlagringar och sminkrester.

Förvaringen bör vara skiljd från andra smycken och ej i bomull som torkar ut pärlorna.

Pärlhalsband skall för bästa hållbarhet träs om varje år eftersom pärlsilket blir smutsigt och skört med tiden.

Three dimension – Den vackra stenens historik!

På min hemsida kan ni under smycken finna en ring med en trekantig sten i en vacker purpurfärg. Detta är en äkta Zirkon från Tanga i Tanzania och här får ni en mer djupgående historia kring just denna sten.

När man nämner namnet Zirkon så tänker de flesta av oss på den konstgjorda diamantimitationen Cubic Zirkonia, en produkt som tillverkats i ett laboratorium. Dessa kan tillverkas i regnbågens alla färger med perfekt klarhet och tillråga på allt till ett mycket billigt pris. Detta är alltså ingen ädelsten och efter en kort tids användning kommer all klarhet ha försvunnit pga att ytan repas.

Talar man om som i detta fallet en äkta Zirkon så har man att göra med en sällsynt och mycket vacker ädelsten som i rätt kvalité är otroligt sällsynt, speciellt i tillräcklig storlek för att slipas. Ädelstenen hittas endast i ett litet antal länder vilket har resulterat i att knappt ens vi inom juvelerarbranschen har fått upp ögonen för denna underbara och dessutom tåliga ädelsten.

Den har ett brytningsindex i närheten av diamant vilket gör att stenen får en extrem lyster även om stenens slipning inte är speciellt djup. Zirkonens sätt att bryta ljuset i regnbågens alla färger gör attvarken Safir, Rubin eller Smaragd kan mäta sig med den s.k eld som denna sten kan få.

Hårdheten ligger på 7,5 och ibland uppåt 8 vilket gör att detta är en utmärkt sten ur tålighetshänseende.

Nu tror säkert många att Zirkon är en sorts ”andraklass-ädelsten” eftersom så få bland allmänheten har hört talas om den vilket är helt fel!

Sanningen är att Zirkon i fin kvalité och speciellti storlekar över 5 carat kan vara mycket värdefulla. Enda anledningen till att så få känner till den, trots sin förträffliga lyster och utmärkta tålighet, är att Zirkon jämfört med devanliga smyckesstenarna är så sällsynt att det är svårt att marknadsföra den på bred front internationellt. Att den dessutom allt förofta kopplas till Cubic Zirkonia gör inte saken bättre, trots att dessa två som ni nog har förstått inte har den minsta lilla likhet.

Att hitta slipade Zirkoner i bra kvalité som väger merän tre carat är sällsyntoch Zirkoner över fem carat är sällsynta samlarexemplar. Slipadestenar över 10 carat och med perfektkvalitet är mycket sällsynta samlarexemplar i världsklass och extremt sällsynta att hitta i smycken. Den zirkon som sitter i ringen Three dimension äröver 13 carat, har fullständigt perfekt kvalitet och har dessutom en exceptionellt sällsynt färg.

Namnet Zirkon kommer från det persiska ordet för ”gyllene”; Zargyn och denna vackra ädelsten sägs bringa visdom, ära samt rikedom till sin ägare.

Källa: Johannes O.